Vad övervikt hos häst kan ge för konsekvenser skrivs det om hela tiden. Veterinärer varnar för välfärdssjukdomar hos häst. Och sjukdomen fång har så gott som exploderat – nu är det inte bara ponnyer och islänningar som får det utan även raser som halvblod. Trots att detta inte är några nyheter finns det fortfarande en majoritet av hästar som är för feta, där ägarna inte vet eller gitter göra något åt det.

Hästmassörens uppgift är inte bara att massera hästar, utan vi ska även kunna se över sådant som träning och foder. Vi ska kunna upplysa om problem och indikationer som eventuellt hästägaren har missat, däri att informera om övervikt. Nu är när jag är ute och praktiserar i stallen trodde jag inte det var så illa men jag är faktiskt förbluffad över hur stor majoritet av hästarna som är överviktiga. Det som är ännu mer skrämmande är den okunskap som finns om fetman samt fetma relaterat till foder. De flesta tar övervikten med en axelryckning och säger att “det försvinner till hösten”. Men i sådana fall måste jag förklara att det är en missuppfattning, för när väl hästen har fått de s k fettdepåerna på (främst) nacke, manke, rygg, revben, armbåge och vid svans tar det lång tid att bli av med dem – och de försvinner inte för att det blir höst och hästen går från betet.  Fettdepåer är något som byggs upp under lång tid, flera år och ju längre tid hästen går med dem desto större risk är det att den utvecklar sjukdomar som fång.

Det finns flera anledningar till att hästen bygger på sig fettdepåer, men den främsta anledningen är kraftfodret. Först och främst har folk väldigt snedvridna föreställningar om  kraftfoder och dess inverkan. Vanligt är att man tycker hästen är slö och löser det genom att ge havre. En annan intressant föreställning är att hästen behöver kraftfoder när den går på bete. Båda är givetvis helt vansinniga. Slöhet hos hästen beror garanterat på att den är överviktig, att ge en sådan häst kraftfoder eller havre ger ännu mer övervikt. Betar hästen och dessutom obegränsat är själva betet redan som ett kraftfoder. Det innehåller enorma mängder socker och att utfodra kraftfoder utöver är som att be om en tjock häst. Lägg sedan till att hästen redan är överviktig och går på bete och får kraftfoder…

Hästar som inte går i någon slags elitträning (trav, galopp) eller är till avel behöver inget kraftfoder. Men vill man ge kraftfoder finns det åtminstone sådana som inte är fullt så dåliga för hälsan. Välj gärna ett stråbaserat foder  utan spannmål (från Pavo, Spillers Happy Hoof bl a), då stråbaserade foder är mer anpassade till hästens matsmältningsapparat. Lucernhack (melassfri!!) är annars att rekommendera, det innehåller protein och kalcium och är mer naturligt för hästen att tugga än pelleterat kraftfoder. Linfrökaka är också bra, det innehåller mer protein än lucern och har dessutom en positiv verkan på magen.

Kraftfoder åsido. Grovfodret utgör basen och det viktiga är att veta vad det innehåller. Är höet/hösilaget av tillräckligt god kvalitet för att täcka hästens behov? Gör en analys på det och utgå efter det när man bestämmer foderstaten. Är det högt i socker, hitta ett nytt hö eller blötlägg det så att en del av sockret försvinner. Lågt i protein? Då är lucern perfekt att stödutfodra. Det pratas så mycket om kraftfoder att själva grovfodret kommer i skymundan – har man ett fullgott grovfoder är det mer än tillräckligt för att täcka upp hästens behov!

 //Therese