Utan hovar ingen häst – ett lite uttjatat talesätt, men det gäller fortfarande. Människor som har problem med fötterna, eller går i fel skor, får följdverkningar upp i knän, höfter och rygg. Precis likadant är det med hästarna, bara det att de inte kan tala om när de har lite ont, utan först när hältan är ett faktum reagerar vi som hästägare.
En hästmassör upptäcker dock tidigt spänningar i muskler som beror på att hästen har felverkade/felskodda hovar. En häst ska sätta i trakten först, om hästen tålandar kan den vara felverkad eller ha ont i hoven.
Hur hovarna mår handlar inte bara om det rent mekaniska, dvs att verka och sko hoven rätt, utan lika mycket om hur hästen mår inuti. I och med många idag ställer om hästen till barfota så ökar förståelsen också av hur mycket annat runt omkring som kan påverka hoven. Miljön hästen vistas i, hagar och underlag den rids/tränas på, vilket foder och mineraler den äter och vilket gräs den betar. Även sättet att träna och använda hästen spelar roll.
Att hästens mage är mycket känslig vet också de flesta, men att inte bara stora störningar som fång utan även mindre störningar i magen kan påverka hoven vet kanske inte alla (om mage och tarm har jag skrivit på en egen sida). Låt oss säga att vi har en fångskala från 1 – 100, där 100 är svår akut fång, så har vi de mindre störningarna på upp till 10 som ger lätt ömhet på hårda underlag, eller ingen ömhet alls. Men vi kan se förändringarna som breddad lamellrand, ändrad vinkel på hovväggen, hålväggar mm. Många hästar får aldrig riktig fång heller men har olika förändringar i hovarna.
Om hästen upplever ömhet eller obehag i hovarna så spänner den sig och kan inte arbeta avslappnat. I längden blir det muskelproblem och stelheter, ryggont mm. Orsaken till ömhet måste hittas. En barfotahäst behöver kanske boots, en skodd häst har kanske början till fång och befinner sig på steg 5-10 på fångskalan eller är dåligt skodd.
Att hoven verkas rätt är grunden för en frisk hov. Ändå ser man ofta hovar som är felverkade, eller egentligen, har inte en anatomiskt rätt form. Vanligt att se är för höga trakter, för lång tå, utflutna hovar (klockformade), att hela hoven är för hög så strålen aldrig får markkontakt, trakttrånga hovar, hovar med platta sulor som ofta ger ömfotade hästar och de skos då med sulor. En sula som sjunkit ner kan vara tecken på att hästen haft milda fångkänningar som passerat utan uppmärksamhet men lamellerna har försvagats och orkar inte hålla ihop hoven. Men kan också vara felverkade.
Felaktig verkade hovar ger spänningar och belastningar på både leder och muskler, och kan även leda till inflammationer och hältor.
För att få friska hovar behövs:
- Ett bra foder som hästen tål. Många hästar är känsliga för socker och stärkelse, så minimera kraftfoder. En del hästar reagerar på hösilage och mår bättre på hö.
- Hästar som inte har så högt näringsbehov kan behöva ransonera sitt bete. Gräs är sockerrikt och finns i obegränsad tillgång, och många hästar blir för feta. Resultatet kan även bli hovömhet, en mild fångkänning eller riktig fång.
- Mineraltillskott, och om proteintillskott behövs, anpassade efter grovfoder.
- En bra och regelbunden hovvård förstås. Men viktigt att du som hästägare sätter dig in i hur en frisk och bra verkad hov ska se ut. Fråga och var nyfiken när hovslagaren är där, men sök även information själv.
- För en skodd häst är det bra att få perioder då den får gå barfota. Något som är lite bortglömt idag då många hästar är skodda året om. Barfotagång ger bättre cirkulation i hela hoven, vilket brukar märkas på starkare hovväggar.
- Håll hästen normalviktig.
- Anpassad träning till vad hästen klarar av. Se till att variera underlag att rida på och rid inte bara i ridhus och paddock. Inget slår ridning i naturterräng.
Här är en länk till en utmärkt engelsk sida om hur du avgör om hoven har en hälsosam form. Finns tyvärr inget motsvarande på svenska. http://www.thenaturalhoof.co.uk/#!healthy-hooves/cpga
Skodd med höga trakter och skon ser för liten ut också
No Comments Yet.
What do you think?