Clinic på Orust Ridklubb: islandshäst vs. dressyrhäst

Härom helgen var jag på clinic på Orust Ridklubb som hölls av veterinär Anna Rudbäck Danielsson. Temat var islandshäst och dressyrhäst och vilka skillnader det är exteriört och vid ridning.

Man får väl vara ärlig och säga att det finns många myter inom hästvärlden? Speciellt när det gäller olika ridstilar och vad som går och inte går.. Som häst skiljer inte sig islandshästen åt från andra raser. Det tar precis lika lång tid att träna upp en islandshäst från scratch som det tar för andra raser, ungefär 6 månader. Men exteriört sett finns det vissa skillnader mellan islandshäst och exempelvis halvblod.

På clinicen jämförde Rudbäck Danielsson islandshästen Hector, mästare i fyrgång med halvblodet Totte. Först gick man igenom hästarna individuellt på volt, ungefär som under en besiktning. Liksidighet är viktig på volten, men även övergångarna i de olika tempona. Rusar hästen in i galopp t ex? Fina övergångar är eftersträvansvärt. Skillnaden mellan islandshästen och dressyrhästen på volt är att islandshästen har svårare för övergångar, vilket beror på att de är fyr- eller femgångare. De rusar ofta in i galoppen och är inte alltför attraktiva, men det behöver inte betyda att de har något problem utan efter uppvärmning brukar det bli bättre. Förutom övergångarna ska hästarna gå precis likadant, det ska vara svikt i steget, korset ska röra sig normalt, ländryggen ska liksom dallra till – i dessa moment finns det inga undantag vad gäller olika raser.

Uppvärmningen kan skilja sig också mellan halvblod och islänning, speciellt när det gäller inför tävling. Ett halvblod tar längre tid att värma upp och det beror på att det är en större häst och den har mer muskelmassa som behöver ridas igenom. En islandshäst som värms upp för länge blir snarare trött och börjar tycka det är tråkigt. På tävling är det därför viktigt att bara värma upp en kort stund för att hästen inte ska tappa gnistan.

Det som var intressant med den här clinicen var att höra veterinärens perspektiv på islandshästen och jämföra det med ett halvblod. I grunden är det hästar men deras förutsättningar skiljer sig åt vilket gör det komplicerat att överföra exempelvis dressyrdiscipliner direkt till islandsridning. Som veterinär passade Rudbäck Danielsson också på att ta upp olika myter som det finns om islandshästar som bland annat att de inte är viktbärande. Islandshäst är i samma storlek som en ponny men det är ingen ponny, de har mycket kraftigare kotor och knän vilket gör att de kan bära mer i vikt. En annan myt är att man ska undvika att lägga sadeln för långt bak då det trycker på njurarna. Turligt nog sitter inte  njurarna direkt under sadeln utan långt in i kroppen och därmed kan inte trycka på dem. Anledningen till att man lägger sadeln längre bak på islandshästen är för att bogen ska få fritt att röra sig och hästen ett bättre steg.

Jag tycker också att det är bra att man visar på clinics som den här hur viktigt det är med dressyren och mjukgörande arbete av hästen. Det spelar som sagt ingen roll vad det är för sorts häst eftersom dressyr är grunden i allt arbete man gör.