By De flesta ryttare tycker om att rida ut med sin häst. Det ger en trevlig variation mot vardagsridningen på bana med skiftande underlag och markförhållanden, olika väderlekar som ställer nya krav och att man antingen rider själv eller med flera. Terrängridning är motsvarar dessutom hästens artegna behov, vilket gör den mer fysiskt och mentalt avslappnad.
Idag är synen på terrängridning ganska vitt skild bland ryttare. Vissa gör inget hellre, de rider mest ut och tränar lite på bana medan andra föredrar ridbanan och rider ut mer sällan. Oavsett vad man föredrar går det inte att bortse från nyttan med att rida ut – men som allt annat inom ridning behöver man ha en plan även ute i naturen för att träningen ska ge något.
Uteritter som enda träningsform är nämligen inte heller att föredra om man inte har en utarbetad träningsplan. Många gånger kan problem som snedheter, stelheter, felaktiga rörelsemönster missas när man rider ute i terräng, och det är något som kommer smygande! Ofta märker man inte problemen förrän de har blivit värre, och det gäller inte bara hästen utan även ryttaren. Smygande saker som stelhet i rygg, snedhet och ensidighet, långsammare reaktionsförmåga är nedmontering av rörelsekompetensen och måste hela tiden hållas tillbaka genom arbete med sitsen hos ryttaren och vidareutbildning av hästen.
Hur kan man arbeta fram sitt egna program?
Naturen är avkopplande att vistas i men den tar också lätt bort vår koncentration i träningen, därför krävs det mycket mer ansträngning av ryttaren för att hålla sig till sitt träningsprogram ute. Hur ett program är upplagt är individuellt och beror på vad hästen behöver i sin träning och vad ryttaren har för krav. Men det mest basala att tänka på i träningsprogrammet gäller de flesta – uppvärmning och lösgörande arbete.
Uppvärmningen är mycket viktig, inte bara på bana utan även när man rider ut. Många som rider ut – kanske i svårare terräng – glömmer att hästen även här behöver sin uppvärmning innan den kan utföra alla rörelser utan att riskera dra på sig sträckningar eller andra problem. En successiv uppmjukning är därför mycket viktig även här, t ex att hästen får skritta både med och utan ryttare en längre bit på rakt eller plant under underlag innan terrängen ställer högre krav.
Det lösgörande arbetet är till för att lösa upp stelheter och snedheter som hästen har, och det går utmärkt att göra även ute i naturen. Naturen har som sagt en hög motivationsfaktor hos många hästar och det ska man passa på att utnyttja genom att göra dressyrarbete 😁 Med den extra framåtbjudningen brukar arbetsviljan öka liksom uthålligheten. Terräng med backar både upp och ner är lösgörande för hästens rygg, och när man ändå är i backen kan man passa på att rygga hästen eller rent av göra en piaff om man är duktig. Klättring är även nyttigt för ryttarens balans och bra för hästar som håller på med hoppning.
Samlande övningar ute i terräng är mycket bra men kräver också övningar som ger en motvikt till det, t ex ridning rakt framåt. För att upptäcka problem som snedheter krävs det att man kan rida på rakt spår och det kan ibland vara svårt om man rider mycket i kuperad terräng. Ha därför som vana att rida på en sträcka som är rak och där hästen kan gå i olika gångarter. Genom att skritta, trava och galoppera på ett långt rakt spår lösgörs hästen – och även finna saker hos sig själv eller hästen som behöver finslipas på.
